måndag 7 december 2009

Recension av "Kim och Skrutten"

Recensionen av "Kim och Skrutten" publicerades i Luleåmagasinet (som kommer ut en gång i månaden tillsammans med dagstidningarna NSD och Norrbottens-Kuriren)


Av
: Karin Frimodig, Sara Berg, Matilda Ruta

Det är juli och Kim är överlycklig. Mamma och hennes flickvän Cissi har nämligen berättat att han ska få ett syskon. En lillasyster! Eller nja, mamma och Cissi säger att det lika gärna kan bli en lillebror. Men Kim vet bättre: det är helt klart en lillasyster. Och nu gäller det bara att vänta på att hon ska komma.
Nu är sommaren snart över och det är dags för Kim att börja i förskolan igen. "När kommer bebisen egentligen?" undrar han. "Du, det tar lång tid, hjärtat, säger mamma. Nu är den bara så här stor inuti magen" Äppelskrutten hon håller upp är väldigt liten och Kim blir besviken. Men ändå: Skrutten är världens finaste lillasyster.
Månaderna går och går och Kim väntar och väntar. Ska hon aldrig komma snart? För då ska de ju ha fest! Med en tårta som till hälften ska bestå av mos. Ja, för Skrutten ska ju också kunna äta. Och så ska de bowla och även om Skrutten är för liten så kan Kim spela för henne och se till att hon vinner. Tiden går och Kim väntar och väntar, det blir höst och sedan vinter. Och till slut är det dags! Knytet som ligger mellan mamma och Cissi i sjukhusbädden är rött och skrynkligt. "Hej min finaste Skrutt-syster, säger Kim. När vi kommer hem ska du få låna min Skelettdräkt."

"Kim och Skrutten" är en finfin bok och en glad överraskning. Den samlar pk-poäng utan att man som läsare ens reagerar över det.För det är så skönt att få läsa om en pojke som ser fram emot sin lillasyster! Som inte känner svartsjuka eller tänker att han vill ha en lillebror att sparka boll tillsammans med. Och så skönt att få läsa om ett lesbiskt (och dessutom färgat) par utan att i samma veva få höra att "all kärlek är bra kärlek och man ska acceptera alla som de är". Kims kärlek till syster är lika naturlig och självklar som bokens alla relationer. Karin Frimodig och Sara Berg har gjort ett mycket bra jobb med att skriva historien. Den flyter på bra, är inte övertydlig men håller sig på en nivå som passar målgruppen. Samtidigt är den full av passningar till den äldre läsekretsen, för vem kan inte le åt lesbiska vegetarianer som har (hemmagjorda?) lapptäcken? Eller bara en sådan sak som att DN har en positiv nyhet på sin framsida! Illustratören Matilda Ruta har gjort ett mycket bra jobb med att bildsättningen och jag upptäcker mig själv med att leta efter ännu fler detaljer som gör boken mysig, hemtrevlig, överraskande och framförallt levande och trovärdig. Bäst tycker jag om när hon tecknar över stora ytor och därför funkar kanske vissa uppslag bättre än andra.
"Kim och Skrutten" är helt klart en given julklapp, födelsedspresent eller "jag tycker om dig så mycket så därför vill jag att du ska ha den"-gåva.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar